Att knyta äktenskapliga band är vad som visar att man vill ta förhållandet till nästa steg. Hur många kvinnor drömmer innerst inne inte om ett överraskande romantiskt frieri på en vacker sandstrand i tropisk värme? Eller varför inte hitta ringen i ett champagneglas eller en efterrätt på en vacker restaurang? Rent traditionellt är det mannen som friar till kvinnan. Denna ordning kan emellertid kringgås på ett skottår. Skottdagen har varit den dag då kvinnor kunnat fria till män. Det är annars mycket vanligt att frierier förekommer på högtider.
Angående knäböj är detta något som inte händer alltför ofta i nutid. Dess vanliga förekommande i romantiska filmer har fått många att se det som något självklart, men det som är tänkvärt är att denna sed sträcker sig långt tillbaka i tiden då samhället var väldigt annorlunda. Riddarna knäböjde inför jungfrurna för att visa sin vördnad inför kvinnan. Om en kvinna ska fria på gammalt vis är motsvarigheten att hon niger vilket i nutid aldrig händer. I många kulturer är det däremot fortfarande vanligt att mannen än idag anhåller om kvinnans hand först när han fått tillåtelse från hennes far.
Förr innebar förlovning att man behövde gifta sig inom en snar framtid och det var sällan självklart att giftermålen skulle äga rum med någon man faktiskt ville spendera hela sitt liv med. Idag är det inga som helst problem att gifta sig utan en förlovning och det finns inte heller något krav på att gifta sig efter ett frieri. Den valmöjligheten hade paren inte förr. En förlovning idag har ingen juridisk betydelse utan består oftast av två vanliga ringar paret valt ut själva för att symbolisera sin kärlek.
Som tidigare nämnt så har omständigheterna kring ett gammaldags frieri tämligen varit annorlunda sig från 2000-talets känsloladdade överraskning. På medeltiden var det fadern som skötte de ekonomiska aspekterna och val av partner vid giftermålet. Ett bröllop skulle alltid resultera i så hög ekonomisk välfärd som möjligt för brudens familj och det var givet att de inblandade tog hjälp av någon en böneman som blev utsedd för ändamålet.
Under 1700-talet förekom ofta ”nattfrieri” bland medelklassen. Byns män samlades på lördagskvällarna och stärkte sig ofta med brännvin innan de gick runt i socknen o
ch besökte kvinnorna. Vistelsen var till en början alltid i grupp och inkluderade många gånger en skojsam dikt som lästes upp inför det motsatta könet. Om en man var välkommen att stiga på fick han gå in och lägga sig bredvid kvinnan. Intimitet under den första kvällen var strängt förbjudet. Om reglerna efterföljdes upprepades samma sak nästkommande lördagskväll. Seden hölls inom en sluten krets där utomstående män inte hade tillträde. Om en kvinna fattade särskilt tycke för en man kunde hon låta honom bli kvar hela natten. Morgonen därpå åt han morgonmål tillsammans med kvinnans familj och med tiden blev det giftermål. Frieriet var nu avklarat. Bland adeln rådde det mer strikta normer om vem man skulle gifta sig med. Det var viktigt att barnen gifte sig inom sitt eget stånd och inte nedåt. Om tycke uppstod var paret alltid tvungna att få föräldrarnas godkännande.
Under 1800-talet i samband med upptrappningen av den industriella revolutionen började samhället i allt högre tempo röra sig framåt. Det gällde också seder kring bröllop. Det blev allt vanligare att de som gifte sig nu bestämde med vem och under vilka omständigheter. Allt fler började även prioritera annat framför giftermål och kunde leva tillsammans utan en tanke på den stora dagen - något som tidigare skulle ha varit helt oacceptabelt.
Kärleken blommade fortfarande mest hos samhällsklassen, men det tog många år innan man helt bortsåg från vad som var ett lämpligt parti och enbart fokuserade på de emotionella känslorna. I vårt århundrade har det blivit ännu viktigare att gifta sig av kärlek (som i dagens samhälle blivit en förutsättning för äktenskap), med inspiration från 1700-talets tidsströmning romantiken. Idag så värderar vi kärleken på ett he
lt annat sätt och man gifter sig med någon som man själv vill dela sitt liv med. Trots det så har de historiska traditionerna satt sina spår, och drömmen om en förlovning där mannen tar initiativet och går ner på knä under en romantisk kväll kommer för alltid finnas kvar.
